Melanie Phillips, Förklaring av Genévekonventionen.

Melanie skrev en av de bästa förklaringarna jag har sett på problemet att använda Genévekonventionen för Judéen/Samarien. Jag har tyvärr förlorat min svenska översättning, ska fylla i här vid tillfälle, men nederst är en kopia av originalet jag hittade på denna länken, från 2002. Originalartikelns placering står nederst, tyvärr är den borttagen där.

---

Med sina kommentarer om de israeliska bosättningarna har utrikesminister David Miliband signalerat en kraftig försämring i relationerna mellan Storbritannien och Israel. Miliband har uppmanat verkställighet av en EU-bojkott av produkter från israeliska bosättningar på Västbanken, bosättningar Han har kallat ”olagliga”. Jag frågade UD om den rättsliga grunden för deras åsikt att bosättningarna var olagliga. Det svarade att det var Genèvekonventionen, som förbjöd förflyttning av en befolkning på ockuperat område. Jag frågade om det var baserat på ett avgörande av något särskilt organ eller om detta bara var en egen tolkning av Genèvekonventionen. Åh, det accepterar alla, att det är vad Genèvekonventionen säger kom det luftiga svaret. Jag frågade då vad var deras juridiska definition av ”ockuperade områden”. ”Enligt FN:s resolutioner – ‘that everyone accepts’-kom det ännu luftigare svaret.

 

Är det så?

 

Nej det är inte. Det är faktiskt en total förvrängning av internationell rätt.

För det första föreskrivs i artikel 2 i Genèvekonventionen att avtalet gäller ”alla fall av partiell eller total ockupation av territoriet av en hög avtalsslutande part” eller suveränt territorium. Således kan konventionen inte tillämpas på Västbanken, eller östra Jerusalem och Gaza för den delen, eftersom dessa aldrig har erkänts som suveräna territorier. Som en del av Palestinamandatet tillhörde de aldrig någon suverän stat, men ockuperades och administrerafrs olagligt av Jordanien och Egypten mellan 1948 och 1967 efter den arabiska angreppskriget mot Israel 1948.

 

För det andra föreskrivs i artikel 49 i Genèvekonventionen att en ockupationsmakt ”inte får deportera eller överföra en del av sin egen civilbefolkning till det område som den ockuperar.” Detta var avsett att förbjuda inhumana metoder som användes av nazisterna och Sovjet före och under andra världskriget, atta genom våld överföra eller utvisa människor till eller från ockuperade områden. Men de israeliska bosättarna på Västbanken åker dit frivilligt. De har inte ”deporterats” eller ”överförts” av Israels regering. Den enda kraft Israel har använt är att tvinga judar ut ur Gaza. Så det är klart att Genèvekonventionen inte på något vis gäller för Västbankens bosättningar.

 

För det tredje: Israel ockuperar Västbanken (där area A, B styrs av palestinierna) helt inom sina rättigheter enligt internationell rätt, som erkänner rätten för ett land som har angripits att ockupera och behålla mark som fortsätter att användas för krigförande ändamål mot den. Det är därför FN:s berömda resolution 242 medvetet utformades för att hänvisa till Israel dra sig tillbaka från territorier ”snarare än alla de territorier” – och då endast när araberna avslutar sitt krig mot Israel.

 

För det fjärde är Västbanken inte palestinsk mark i någon mening. Som sagt, det var ursprungligen en del av det brittiska mandatet och sedan olagligt ockuperat av Jordanien. Inte heller har bosättarna ockuperat enskilda palestiniers mark, men har främst byggt på tomt utrymme. Jag tolererar inte åtgärder som några av dessa nybyggare hargjort mot sina arabiska grannar, eller deras attityder, och jag skulle vilja att de lämnade de flesta av dessa områden, i Israels eget intresse. Men påståendet att Israel har ”stulit” palestinsk mark är helt enkelt en lögn. [Detta skedde också genom Osloavtalet då inga araber flyttades, eftersom de var väl samlade och inte på något vis jämt utbredda. Area A och B, som de kontrollerar innehöll både tidigare och efter Avtalet minst 96% av alla vastbanksaraber. Israel gör inget där som inte krävs av säkerhetsmässiga skäl.]

 

För det femte och viktigast av allt är något som nästan helt förbises. Det antas allmänt att Israels anspråk på Västbanken har sitt ursprung i 1967. Inte så. Judar levde i många delar av området i århundraden – en del av dessa platser utgör några av judarnas heligaste platser – och de renades etniskt under det förra århundradet av arabiska pogromer på platser som Hebron. Det var ett erkännande av dessa historiska och oförytterliga förbindelser av judarna till detta land, som sades i det ursprungliga mandatet för Palestina – som inkluderade vad som nu är Västbanken och Gaza –  Storbritannien hade fått i uppdrag att underlätta ”nära bosättning” av judarna i hela Mandatet Palestina – ett åtagande som britterna fortsatte att systematiskt förråda – på grund av

den historiska anslutningen av det judiska folket med Palestina och grunderna för beredning av deras nationella hem i det landet.

Som Eugene Rostow, fd Förenta Staternas statssekreterare för politiska frågor som spelade en ledande roll i utarbetandet av resolution 242, upprepade gånger sagt, har detta juridiska åtagande aldrig upphävts. Det är fortfarande rättsligt bindande. FN-stadgan anges uttryckligen att ingenting i dess stadga ska upphäva eventuella redan befintliga internationella instrument. Långt ifrån olagligt bosatte sig judarna i de omtvistade områdena, judarna har all rätt att vara där enligt internationell rätt – som säger just det att de ska bosätta sig på Västbanken.

Som Rostow skrev:

… Judarna har samma rätt att bosätta sig där som att bosätta sig i Haifa. Västbanken och Gazaremsan var aldrig delar av Jordanien och Jordaniens försök att annektera Västbanken var inte allmänt erkänt och har nu övergivits. Dessa två landområden är delar av det mandat som ännu inte har tilldelats Jordanien, Israel, eller till någon annan stat, och är ett legitimt ämne för diskussion.

 

UD:s uppenbara okunnighet om folkrätten härrör från den egna inneboende politiska fientligheten mot Israel och dess massiva stöd – tillsammans med nästan hela den brittiska intelligentian – till den lögnaktiga propagandan från Israels fiender och Väst. Miliband anmärkningar har ingenting att göra med internationell rätt, historia eller sanningen, som han har ljugit om och förkastat, men med smutsig och skamlig politik. Det verkar som om den brittiska regeringen nu har beslutat att öppet ställa sig vid sidan om Israels fiender – de fiender som verkligen har stävjat internationell rätt under sex decennier av sitt utrotningskrig.

 

Således marscherar regeringen nu i takt med sin kamrat över dammen som de med glädje välkomnat – som inom kort kommer in i Vita Huset och lämna Israel övergivet, underminerat och under tryck för att skära av sin egen hals.

---

Melanie Phillips, Five points of law

With his remarks about the Israeli settlements, Foreign Secretary David Miliband has signalled a sharp deterioration in relations between Britain and Israel. Miliband has urged enforcement of an EU boycott of produce from Israeli settlements in the West Bank, settlements he has called ‘illegal’. I asked the Foreign Office for the legal basis of its opinion that the settlements were illegal. It replied that it was the Geneva Convention, which forbade the movement of a population into occupied territory. I asked whether it was basing this on a ruling by any particular body or whether this was merely its own reading of the Geneva Convention. Oh, everyone accepts this is what the Geneva Convention means, came the breezy reply. I then asked what was its legal definition of the ‘occupied territories’. ‘As defined by UN resolutions – which everyone accepts’— came the even breezier reply.

Is that so.

No it is not. It is in fact a total misrepresentation of international law.

First, Article 2 of the Geneva Convention provides that the agreement applies ‘to all cases of partial or total occupation of the territory of a high contracting party’, or sovereign territory. Thus the Convention cannot apply to the West Bank, nor to East Jerusalem and the Gaza Strip for that matter, because these have never been recognized as sovereign territory. As part of Mandatory Palestine, they never belonged to any sovereign state but were occupied and administered illegally by Jordan and Egypt between 1948 and 1967 after the Arab war of aggression against Israel in 1948.

Second, Article 49 of the Geneva Convention provides that an occupying power ‘shall not deport or transfer part of its own civilian population into the territory it occupies.’ This was designed to prohibit inhumane practices such as by the Nazis and the Soviets before and during the Second World War in forcibly transferring or deporting people into or out of occupied territories. But the Israeli settlers in the West Bank went there voluntarily. They have not been ‘deported’ or ‘transferred’ by the government of Israel. The only force Israel has used is in getting them out of Gaza. So clearly the Geneva Convention does not apply in any sense to the West Bank settlements.

Third, Israel is ‘occupying’ the West Bank (which on a day-to-day basis is not ‘occupied’ but ruled by the Palestinians) entirely within its rights under international law, which recognises the right of a country that has been attacked to occupy and retain land that continues to be used for belligerent purposes against it. Which is why the UN’s famous Resolution 242 was deliberately drafted to refer to Israel withdrawing from ‘territories’ rather than all the territories – and then only when the Arabs end their war against Israel.

Fourth, the West Bank is not Palestinian land in any sense. As said before, it was originally part of the British Mandate and then illegally occupied by Jordan. Nor have the settlers occupied individual Palestinians’ land, but have mainly built on empty space. I do not condone the actions of some of these settlers against their Arab neighbours, nor their attitudes; and I would like them to leave most of these territories, in Israel’s own interests. But the claim that Israel has ‘stolen’ Palestinian land is simply a lie.

Fifth and most important of all is something that is almost totally overlooked. It is generally assumed that Israel’s claim to the West Bank originated in 1967. Not so. Jews lived in many parts of it for centuries – some of these places amongst the holiest of Jewish sites – and were ethnically cleansed from it in the last century by Arab pogroms in places like Hebron. It was in recognition of this, the historic and inalienable connection of the Jews to this land, that the original Mandate for Palestine – which included what is now the West Bank and Gaza – instructed Britain to facilitate ‘close settlement’ by the Jews in the whole of Mandate Palestine – a commitment which the British proceeded systematically to betray – because of

the historical connection of the Jewish people with Palestine and the grounds for reconstituting their national home in that country.

As the late Eugene Rostow, the former US Under -Secretary of State for Political Affairs who played a leading role in drafting Resolution 242, repeatedly said, that legal undertaking has never been rescinded. It is still legally binding. The UN charter explicitly stated that nothing in that charter should abrogate any pre-existing international instruments. Far from being illegally settled in the disputed territories, the Jews have every right to be there under international law — which says specifically they should settle in the West Bank.

As Rostow wrote:

…the Jews have the same right to settle there as they have to settle in Haifa. The West Bank and the Gaza Strip were never parts of Jordan, and Jordan’s attempt to annex the West Bank was not generally recognized and has now been abandoned. The two parcels of land are parts of the Mandate that have not yet been allocated to Jordan, to Israel, or to any other state, and are a legitimate subject for discussion.

The Foreign Office’s apparent ignorance of international law derives from its own innate political hostility to Israel and its wholesale endorsement — along with virtually the entire British intelligentsia — of the mendacious propaganda of the enemies of Israel and the west. Miliband’s remarks have nothing to do with international law, history or the truth, which he has misrepresented and repudiated, but with dirty and shameful politics. It appears that the British government has now decided openly to side with the enemies of Israel – those enemies who really have been thwarting international law for six decades in their war of extermination.

Thus HMG is now marching in lockstep with its joyfully welcomed comrade across the pond — who will shortly enter the White House and leave Israel abandoned, undermined, and under pressure to cut its own throat.

http://www.spectator.co.uk/melanieph…a-moment.thtml