90-årsjubileum av beslutet i San Remo om det judiska nationalhemmet.

90-årsjubileum av beslutet i San Remo om det judiska nationalhemmet.

Ottomanska Imperiet

Ottomanska Imperiet

 Du minns det väldiga Ottomanska Imperiet, som vid det första världskriget gjorde det oerhörda misstaget att gå med Tyskland, annars hade det kanske existerat än idag. Nu förlorade de tillsammans kriget. Efter kriget återgick det Ottomanska Riket till dagens Turkiet, och de övriga enorma landområdena gick till olika arabiska nationer, mer eller mindre existerande som provinser innan. Det palestinska mandatet – hela – skulle bli det judiska nationalhemmet. Detta är alltså ett bindande beslut, inte bara rådgivande, som de flesta resolutioner från dagens FN. Mandatet utgör kanske 0.5 % av det Ottomanska Riket förutom Turkiet, så 99,5% gick till araber. OM 90-årsjubileet., se här. FN beslöt i en icke-bindande resolution om upprättande av Israel mot bakgrund av det bindande San Remobeslutet. FN ville dela denna kvarvarande judiska remsa mittpå. Det likaledes endast en rekommendation, inget bindande beslut. Förmodligen hade det varit enklare om FN inte hade beslutat om Israel, när arabländerna, som inte hade godkänt resolutionen, anföll 1948 i samlad tropp och förlorade massivt, och Israel hade stått där, utan vidare referenser till att FN hade rekommenderat något. Det hade räckt att hänvisa till San Remobeslutet. Vi vet hur det gick med dessa 0.5%. England hade knappast blivit mandatmakt förrän de gav bort 80% till sin vän, och det blev [Trans-]Jordanien. Återstår 0.1%. Och därefter ville alltså FN dela detta mitt itu så judarna fick 0.05% av vad turkarna hade lämnat. Och det är dessa 0.1% som de israelisk-palestinska problemen har uppstått omkring. I både Hamas och PLO:s/Fatahs stadgar står det att inget Israel får finnas, araberna kräver alltsammans utan att de har några som helst rättigheter därtill. San Remobeslutet togs lagligt över av dagens FN från det gamla NF. FN:s §242/338 bygger också på San Remo, och är som vanligt icke bindande, enbart rekommendationer. Vad §242 verkligen säger har misshandlats och rådbråkats, vad det verkligen sägerförklarar en av författarna här. Detta med bindande (enligt Kapitel VII och icke-bindande, enligt Kapitel VI), se FN-stadgan. Det finns faktiskt människor som har fått för sig att FN:resolutioner enligt VI har med internationell lag att göra. Då det är 90 år sedan beslutet fattades, den 26 april 1920 (och fastställdes i NF två år senare), har det hållits jubileum i Villa Devachan, i San Remo, där beslutet fattades, jubileet hölls av European Coalition for Israel. Som du ser på den artikeln har flera välkända experter på internationell rätt lyft fram beslutet, eftersom många människor, från Bildt till Obama, visar en tendens att negligera det, även om jag faktiskt inte tror att de är så helt obildade att de inte väl känner beslutet. Själva beslutet följer – för oklarheter i översättningen gå till originalet genom att klicka på titeln.

Extrakt

From: The Israel-Arab Reader, edited, Walter Laqueur, New York, Bantam Books, 1976, pps 34-42. [NB: This is an edited version of the complete San Remo Agreement, and the elipses found within form part of Dr. Laqueur’s editorial process.]


”San Remo-konferensen beslutade den 24 april 1920 att  överlåta mandatet för det Palestinska Mandatet under Nationernas Förbund till Storbritannien. Villkoren för uppdraget har också diskuterats med Förenta Staterna, som inte var medlem av Förbundet. En överenskommen text bekräftades av rådet av Nationernas Förbund den 24 juli 1922 och den kom i kraft i september 1923. ”
Rådet för Nationernas Förbund:
De huvudsakliga allierade makterna har kommit överens om, i syfte att genomföra bestämmelserna i artikel 22 i konventionen av Nationernas Förbund, att överlåta åt en mandatmakt att administrera territoriet Palestina, som tidigare tillhörde det Turkiska riket, med sådana avgränsningar som kan fastställas av dem, och
de huvudsakliga allierade har också enats om att mandatmakten ansvarar för genomförande av den förklaring som ursprungligen gjordes den 2 november, 1917 av regeringen Hans Brittiska Majestät, och som antagits av de makter, till förmån för etablering i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket, är det klart att inget bör göras som kan skada de civila och religiösa rättigheter för befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och politiska ställning åtnjuts av judar i något annat land, och
Erkännandet har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med landområdet kallat Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i det landet;
och
De huvudsakliga allierade har valt Hans Brittiska Majestät som mandatmakt för Palestina, och
Mandat för Palestina har formulerats i följande ordalag och överlämnas till NF för godkännande, och
Hans Brittiska Majestät har godkänt mandatet för Palestina och åtagit sig att utöva den på uppdrag av Nationernas Förbund i enlighet med följande bestämmelser, och
Genom nämnda artikel 22 (punkt 8) är det under förutsättning att graden av myndigheten, kontroll eller förvaltningen skall utövas av Mandatmakten, inte tidigare har överenskommits av medlemmarna i Förbundet, skall uttryckligen fastställas av rådet av Nationernas Förbund;
Bekräftelse av nämnda mandat, definierar dess villkor på följande sätt:
Artikel 1.
Mandatmakten skall ha fullmakt för lagstiftning och förvaltning, begränsat av villkoren för detta mandat.
Artikel 2.
Mandatmakten skall ansvara för att placera landet under sådana politiska, administrativa och ekonomiska villkor som kommer attgarantera inrättandet av det judiska nationella hemmet, enligt ingressen, och utvecklingen av självstyrande institutioner, och även för att skydda de civila och religiösa rättigheterna för alla invånare i Palestina, oavsett ras och religion.
Artikel 3.
Mandatmakten skall, så långt som omständigheterna medger, uppmuntra lokal autonomi.
Artikel 4.
Ett lämpligt judiska organ, Jewish Agency, skall betraktas som ett offentligt organ för att ge råd och samarbeta med administrationen av Palestina i sådana ekonomiska, sociala och andra frågor som kan påverka upprättandet av den judiska nationella hemmet och intressen för den judiska befolkningen i Palestina och, alltid med förbehåll för kontroll av administrationen, stödja och delta i utvecklingen av landet.
Den sionistiska organisationen, så länge som dess organisation och stadgar är i överensstämmelse med Mandatmakten skall erkännas som sådant organ. Den skall vidta åtgärder i samråd med Hans Brittiska Majestäts regering att säkra samarbetet med alla judar som är beredda att bistå vid upprättandet av den judiska nationella hemmet.
Artikel 5.
Mandatmakten skall ansvara för att inget palestinskt territorium överlåts eller hyrs ut till, eller på något sätt står under kontroll av, regeringen i någon främmande makt.
Artikel 6.
Administrationen av Palestina, samtidigt som rättigheter och ställningen för andra delar av befolkningen inte äventyras, skall underlätta judisk invandring under lämpliga förhållanden och skall uppmuntra, i samarbete med det judiska organ som avses i artikel 4, tät bosättning av judar på marken, inklusive statlig mark och obrukbar mark som inte krävs för allmänna ändamål.
Artikel 7.
Administrationen av Palestina skall ansvara för att anta en nationalitetslag. Det skall ingå i denna lag bestämmelser utformade för att underlätta förvärv av palestinskt medborgarskap av judar som tar upp en stadigvarande bosättning i Palestina.
Artikel 8.
De privilegier och immunitet för utlänningar, inklusive de förmåner från dess konsulära behörighet och skydd som tidigare åtnjuter kapitulation eller användning i det Osmanska Riket, skall inte tillämpas i Palestina.
Om inte de makter vars medborgare åtnjöt nämnda immunitet och privilegier den 1 augusti 1914 skall tidigare ha avstått från sin forna rätt till dess återupprättande, eller skall ha kommit överens om att deras icke-ansökan för en viss tid, dessa privilegier och immuniteter skall vid utgången av mandatet, omedelbart återinföras i sin helhet eller med de ändringar som kan ha avtalats mellan de makter som berörs.
Artikel 9.
Mandatmakten skall ansvara för att det domstolssystem som inrättas i Palestina skall tillförsäkra utlänningar, samt infödda, en komplett garanti för deras rättigheter.
Respekt för personlig status för de olika folken och samhällen och för deras religiösa intressen, skall garanteras fullt ut. I synnerhet skall kontrollen och administrationen av Waqfs utövas i enlighet med religiös lag och bestämmelserna i dess grundare.
Artikel 10.
I avvaktan på att särskilda utlämningsavtal om Palestina skall utlämningsavtal som gäller mellan obligatoriska och andra utländska makter gälla Palestina.
Artikel 11.
Administrationen av Palestina skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda gemenskapens intressen i samband med utvecklingen av landet, och, med förbehåll för eventuella internationella åtaganden som godkänts av Mandatmakten skall ha befogenhet att besluta om offentligt ägande eller kontroll av alla av naturresurser i landet eller offentliga arbeten, tjänster som är etablerade och verktyg eller kommer att etablera sig där. Det skall skapa ett land som passar till behoven i landet med hänsyn bland annat till önskvärdheten att främja en nära bebyggelse och intensiv odling av marken.
Administrationen kan tillsammans med Jewish Agency  som nämns i artikel 4 fastställa, uppföra eller driva, på rättvisa och jämlika villkor, offentliga verk, myndigheter och verk och utveckla  naturresurserna i landet, i den mån dessa frågor inte direkt utförs av administrationen. Varje sådant arrangemang skall föreskriva att ingen vinstutdelning av en sådan byrå, direkt eller indirekt, får verstiga en skälig ränta på kapitalet och ytterligare vinst skall användas av den till förmån för landet på ett sätt som godkänts av administrationen .
Artikel 12.
Mandatmakten skall anförtros kontrollen av de utländska förbindelserna med Palestina, och rätten att utfärda exequaturs till konsuler utsedda av utländska makter. Han skall också ha rätt att ge diplomatiskt och konsulärt skydd för medborgare i Palestina när de är utanför deras territoriella gränser.
Artikel 13.
Allt ansvar i förening med de heliga platserna och religiösa byggnader eller platser i Palestina, bland annat av att bevara befintliga rättigheter och att säkra fri tillgång till de heliga platserna, religiösa byggnader och platser och det fria utövandet av dyrkan, samtidigt som kraven på allmän ordning och anständighet, förutsätts av Mandatmakten, som skall vara ansvarig endast inför Nationernas Förbund i alla frågor i samband härmed, förutsatt att ingenting i denna artikel skall hindra Mandatmakten att ingå sådana arrangemang som han finner rimligt med administrationen i syfte att genomföra att bestämmelserna i denna artikel träder i kraft, och också att ingenting i detta mandat skall tolkas som på Mandatsmyndigheten att störa strukturen eller förvaltningen av rent muslimska heliga helgedomar, vars immunitet garanteras.
Artikel 14.
En särskild kommission skall utses avMandatmakten att studera, identifiera och definiera de rättigheter och krav i samband med de heliga platserna och dess rättigheter och krav om olika religiösa grupper i Palestina. Metoden för nominering, sammansättningen och dess funktioner skall denna kommissionen läggas fram för NF:s Råd för dess godkännande, och kommissionen får inte utse till eller skriva på sina uppgifter utan godkännande från rådet.
Artikel 15.
Mandatmakten ska se till att fullständig samvetsfrihet och fritt utövande av alla former av dyrkan, med förbehåll bara för upprätthållande av allmän ordning och moral garanteras för alla. Ingen diskriminering av något slag skall göras mellan invånarna i Palestina på grund av ras, religion eller språk. Ingen får uteslutas från Palestina enbart på grund av sin religiösa tro.
Rätten för varje samhälle att upprätthålla sin egen skola för utbildning av sina egna medlemmar på det egna språket, överensstämmer med sådana utbildningsprojekts krav av allmän art som administrationen kan införa, får inte nekas eller försämrats.
Artikel 16.
Mandatmakten skall ansvara för sådan tillsyn över religiösa eller eleemosynary organ för alla trosriktningar i Palestina som kan krävas för upprätthållande av allmän ordning och god förvaltning. Med förbehåll för sådan tillsyn, skall inga åtgärder vidtas i Palestina för att hindra eller störa aktiviteten hos sådana organ eller att diskriminera någon företrädare eller en av dem på grund av sin religion eller nationalitet.
Artikel 17.
Administrationen av Palestina får frivilligt organisera de styrkor som krävs för bevarandet av fred och ordning, även för försvaret av landet, dock under förutsättning av tillsyn av Mandatmakten, men får inte använda dem för andra ändamål än de ovan angivnautom med samtycke av Mandatmakten. Med undantag för sådana ändamål skall inte några militära sjö- eller luftstridskrafter höjas eller upprätthållas av administrationen i Palestina.
Ingenting i denna artikel skall hindra administrationen i Palestina från att bidra till kostnaderna för underhållet avMandatstyrkor i Palestina.
Mandatmakten skall ha rätt att alltid använda vägar, järnvägar och hamnar i Palestina för förflyttning av väpnade styrkor och transport av bränsle och förnödenheter.
Artikel 18.
Mandatmaktent skall se att det inte finns någon diskriminering i Palestina mot medborgare i en stat som är medlem i Nationernas Förbund (inklusive företag som bildats enligt dess lagar) jämfört med de från Mandatmakten eller från främmande stat i frågor som rör beskattning, handel eller navigering, utövande av branscher eller yrken, eller vid behandling av handelsfartyg eller civila flygplan. På samma sätt skall ingen diskriminering finnas i Palestina mot varor med ursprung i eller avsedda för någon av dessa stater, och det skall finnas fri transitering på rättvisa villkor i hela Mandatområdet.
Angående den tidigare omnämnda och av andra bestämmelser i detta uppdrag får Administrationen i Palestina, på inrådan av Mandatmakten, införa sådana skatter och tullar som den finner nödvändig och vidta sådana åtgärder som kan tänkas bäst för att främja utvecklingen av naturresurserna i landet och att skydda dessa intressen åt befolkningen. Den får även, på inrådan av Mandatmakten, sluta tullavtal med stater vars territorium 1914 var helt med i asiatiska Turkiet eller Arabien.
Artikel 19.
Mandatmakten skall följa på Administration av Palestinas vägnar, varje allmän internationell konvention som redan finns eller som kan ingås nedan med godkännande av Nationernas Förbund, med respekt för slavtrafik, handel med vapen och ammunition, eller handel med droger eller i samband med kommersiell jämlikhet, fri transitering och navigering, flygnavigering och post- telegram- och trådlös kommunicatiion eller litterär, konstnärlig eller industriell äganderätt.
Artikel 20.
Mandatmakten skall samarbeta med den Palestinska administrationen, så långt som religiösa, sociala och andra villkor kan tillåta, i genomförandet av den gemensamma policyn som antogs av Nationernas Förbund för att förebygga och bekämpa sjukdomar, inklusive sjukdomar av växter och djur.
Artikel 21.
Mandatmakten skall säkra antagandet inom tolv månader efter denna dag, och se till att en lag om fornminnen upprättas baserat på följande regler. Denna lag skall säkerställa likabehandling i fråga om utgrävningar och arkeologisk forskning till medborgare i alla stater som är medlemmar av Nationernas förbund ….
Artikel 22.
Engelska, arabiska och hebreiska skall vara de officiella språken i Palestina. Eventuella uttalanden eller inskription på arabiska på frimärken eller pengar i Palestina skall upprepas på hebreiska och eventuella uttalanden eller inskriptioner på hebreiska skall upprepas på arabiska.
Artikel 23.
Administrationen av Palestina ska erkänna heliga dagar i respektive samhällen i Palestina som rättsligt skyddade vilodagar för medlemmarna i dessa samhällen.
Artikel 24.
Mandatmakten skall till Nationernas Förbunds Råd ge en årlig rapport till belåtenhet för rådet om de åtgärder som vidtagits under året för att genomföra bestämmelserna av uppdraget. Kopior av alla lagar och föreskrifter som utfärdats eller utfärdas under året skall överlämnas med rapporten.
Artikel 25.
I de områden som ligger mellan Jordanien och den östra gränsen av Palestina som slutligen bestäms, skall Mandatmakten  ha rätt att med samtycke av Nationernas Förbund, skjuta upp eller vägra tillämpning av sådana bestämmelser i detta uppdrag som han anser vara tillämplig på de befintliga lokala förhållandena, och att sådana bestämmelser för förvaltningen av de områden som han anser vara lämplig för dessa villkor, förutsatt att inga åtgärder skall vidtas som är oförenligt med bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18.
Artikel 26.
Mandatmakten instämmer i att om någon tvist av något slag skulle uppstå mellan Mandatmakten och en annan medlem av Nationernas Förbund rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna om den inte kan lösas genom förhandlingar, skall lämnas in till den permanenta internationella domstolen som föreskrivs i artikel 14 i konventionen av Nationernas Förbund.
Artikel 27.
Samtycke av den Nationernas förbunds krävs för varje ändring av villkoren för detta mandat.
Artikel 28.
I händelse av uppsägning av uppdraget som härmed tilldelats Mandatmakten skall rådetvid Nationernas Förbunds vidta de åtgärder som kan anses nödvändiga för att säkerställa framtiden, under garanti från Förbundet, de rättigheter som garanteras genom artiklarna 13 och 14 och skall använda sitt inflytande för att säkerställa, enligt garantin från Förbundet, att regeringen i Palestina fullt ut kommer att uppfylla de ekonomiska skyldigheter som legitimt förorsakats av Palestinas administration under mandatperioden, inklusive rättigheter för offentligt anställda för pensioner eller gratifikationer.
Det här instrumentet skall deponeras i original i arkiven hos Nationernas Förbund och bestyrkta kopior skall vidarebefordras av generalsekreteraren för Nationernas Förbund till alla medlemmar i Förbundet.
UTFÖRT I LONDON den tjugofjärde dagen i juli, 1922. ”

OCH – självklart ser vi här att araber inte har några slags rättigheter i Jerusalem! Men om det kan du läsa på andra ställen i bloggen. Tycker du formen på Mandatat är lite originellt,  tänk på att Irak var under England och har mycket olja och en praktisk väg för oljan hade varit via pipeline genom Jordanien till Haifa för utskeppning, så – någon gång har det andats om att återuppliva de gamla pipelines och därmed slippe Irans kontroll vid Hormuzsundet.

Ej föråldrad

En del tycker att det låter lite gammalt, men beslutet togs över oförändrat från NF till FN, som det står:¨ http://4international.wordpress.com/2010/04/19/a-vital-development-a-second-san-remo-conference/ 5. The United Nations took over from the failed League of Nations in 1945 and its Charter included

Article: 80 .. nothing in this Chapter shall be construed in or of itself to alter in any manner the rights whatsoever of any states or any peoples or the terms of existing international instruments to which Members of the United Nations may respectively be parties.

Thus the Palestine Mandate continued without change. EN NY UPPFRÄSCHARE AV BETYDELSEN AV DETTA BESLUT PÅ DENNA LÄNK

En kommentar till 90-årsjubileum av beslutet i San Remo om det judiska nationalhemmet.

  1. Ping: Araberna fick 99,9 % men unnar inte judarna 0,1 % | Petterssons gör skillnad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s