Israel måste lära sig säga nej till USA.

Prof. Ya’akov Peretz Golbert – Special till UCI, November 24, 2010

Den israeliska regeringen kommer att uppmanas att följa premiärminister Netanyahu i riktning mot eftergifter till USA på bekostnad av Israels legitimitet, värdighet och säkerhet. Det kommer inte att vara ”bara den här gången.” Denna kapitulation kommer att följas, eftersom det alltid har skett, med efterfrågan på mer och mer kapitulation, allt djupare och farligare för Israels säkerhet.

Inte heller är det som om Obama är en avvikelse så att Israel bara har att vänta ut tills hans administration kommer att ersättas med en mer pålitlig i takt med Israels säkerhet. Obamas politik skiljer sig inte från sina föregångare. Det är bara att han är merohyfsad och mer öppet hatisk mot Israel. Condoleezza Rice arbetade för George Bush, minns du, precis som Colin Powell. Clinton kunde inte göra tillräckligt för Arafat och den palestinska saken men han log mot oss och sa snälla saker hela tiden. Vem kan glömma den öppna fientligheten hos Bush-Baker-teamet? Israels stora vän, Reagan, var den som öppnade dörren till PLO. Behöver vi tala om Carter? Henry ”Låt-dem-blöda” Kissinger förnekade Israel sin seger i Yom Kippur-kriget. Han arbetade för Nixon, minns. I själva verket har det amerikanska Utrikesdepartementet och hela det amerikanska utrikespolitiska etablissemanget varit anti-Israel sedan Balfourdeklarationen, som utförligt har beskrivits av den framlidne Shmuel Katz, bland annat. (Det är  bekvämt sammanställt och ymnigt dokumenterat på http://www.hirhome.com/israel/hirally.htm.) Varje eftergift till Israels fiender försvagar Israel och gör det svårare att stå upp till nästa krav. Det är dock tydligt att den dagen skall komma då Israel måste säga ”nej” till USA. Ju förr, desto bättre, även om Israel är extremt isolerat just nu.

En del av förklaringen till Israels tvekan att eliminera det iranska nukleära hotet verkar vara rädslan för att Israel inte kommer att kunna överleva det resulterande diplomatiska nedfallet. Världen kommer omedelbart att fördöma Israel för dess ”aggression” och även starter som fruktar ett kärnvapenbestyckat Iran kommer att delta. Sanktioner kommer att införas, både diplomatiska och ekonomiska, och Israel kommer att vara fullkomligt isolerat. En universell bojkott kan åläggas. Även kollektiva militära åtgärder som vändes mot Serbien kan inte uteslutas. Så fungerar rädslan.

Alternativet är dock att en långsam döduppstår stegvis med hjälp av vad som kallas Orwellsk svek, ”fredsprocessen”, som är den samtida motsvarigheten till ”Arbeit Macht Frei.” Tanken att lita på de ”upplysta nationerna i världen” för att befria Israe, och världen från att sjunka ner i  barbari och brutalitet är ett fåfängt hopp. EU har beslutat att ge upp och verkar vara  ganska bekväm med tanken att världen är bättre utan Israel och judarna. Amerika leds för närvarande resolut i samma riktning, som ändå alltid var inriktningen på Utrikesdepartementet. Israel är inte heller det enda land som känner sig utsatt och övergivet av indragningen av USAs makt. (Se t.ex. Peter Lee, Sydkorea raglar allteftersom USA drar sig tillbaka, Atimes).

Israel behöver dock inte böja sig. Israel är inte utan alternativ eller utan andra vägar. Israel kan göra det ensam, mot USA:s vilja, den sk kvartetten, FN och Arabförbundet. Det finns flera kraftfulla verktyg i Israels händer.

Israels militära teknik. Inte många inser att Israel är uppfinningarnas land vad gällerhögteknologisk ammunition och asymmetriska krigföring. Israel är praktiskt taget i stånd att matcha alla högteknologiska vapen från något land i världen, inklusive USA. Popeye missilen är knappt ens tröskeln.

Israels militär teknik är mycket avancerad och mycket av Israels teknik och produkter är unika och överlägsna. Världen kommer sannolikt inte att bojkotta dem. Som globala jihad växer, kommer Israels sakkunskap och erfarenhet i kampen mot islamisk terror att bli en mer och mer säljbar vara. Det icke-islamiska världen har anledning att inse att Israels krig mot den islamistiska terrorn är deras eget krig och inte kolonialistisk apartheid förtryck, som det påstås.

Israeliska regeringar tycks kroniskt underskata värdet av en värld av israelisk militär teknik. Israelisk elektronik tog isär de bästa sovjetiska luftvärnssystemen i Syrien redan 1967, till sovjets stora chock. Utvecklingen av israelisk militära teknik har accelererat sedan dess. Många av dessa tekniker har förvärvats i hemlighet av USA, i vissa fall via hot och skrämsel.

På samma sätt har information som Israel har levererat till USA varit ovärderlig. Men för människor som bara ser att miljarder dollar i ”stöd” ges till Israel och inte att det faktiskt är USA som tjänar på affären, ser Israel som en tiggare vid grinden.

Å andra sidan har Israel kommit att se sig själv som en socialhjälpstagare beroende av den amerikanska välvilligheten. Israel måste insistera på att utländska regeringars förvärv av israelisk vapenteknik, konsultation och utbildning (i urban krigföring i Irak, till exempel) och andra strategiska samarbete bara görs offentligt och inte i hemlighet. Insistera på legitimitet betyder att vägra att bli behandlad som ”den andra kvinnan” för att inte såra de muslimska staterna.

Motstå internationella påtryckningar. Israel behöver inte frukta internationell påtryckning, även bojkotter och sanktioner. Det finns för många andra länder i positioner som liknar Israels vad gäller muslimska minoriteter och yttre försvar för att isolera Israel särskilt länge. Indien är ett, där banden med Israel växer och utvecklas delvis tack vare det faktum att dess historia av eftergiftspolitik mot dess muslimska minoritet inte har gett dem fred och säkerhet. De har behov av teknikt kunnande och gemensamma projekt med Israel som sannolikt skulle fortsätta trots internationella sanktioner. För länge sedan skrotade Israel projektet jet fighter, Lavi, efter USA: s påtryckningar och stängde Beit Shemesh Engines. Men Israel gör sina egna raketmotorer, som fungerar under mer extrema förhållanden än jetmotorer. Israel kan förvisso också göra motorer till trafikflygplan. Indien är angeläget för närmare samarbete med Israel om militära flygplan i partnerskap med Indien och det skulle skapa en marknad tillräckligt stor för att få stordriftsfördelar. Kina och Japan har funnit samarbete med Israel mycket produktiva av andra skäl.

Ett Israel och Indien som arbetar parallellt. President Obama, i sin arrogans, harförsökt tvinga inte bara Israel att kapitulera för islamiska krav, utan också Indien, när han berättade att anledningen till att de inte har fred med Pakistan är att Indien inte har gett bort Kashmir. Detta hade han mage att faktiskt säga när Pakistan är i stor fara att tas över av talibanerna och Al Qaida.

Faktum är att Israel och Indien är naturliga allierade på många sätt och kompletterar varandra på många sätt. Deras sammanlagda resurser, Brain Power, teknik och tillverkningskapacitet skulle vara en fantastisk kombination från början. Om banden med Indien skulle bedrivas med största skyndsamhet och Israels utrikespolitik omorienterats omedelbart så att Indien blir den centrala punkten, kan Indien ersätta både USA och Europa i Israels utrikes-och försvarspolitik.

Ytterligare stater är beredda till en sådan anpassning. Det finns andra stater som president Obama redan har alienerat som skulle kunna föras in en sådan gruppering. Colombia, med hjälp av israeliska militära rådgivare är nära seger mot marxistiska rebeller. De har funnit att president Obamas sändebud har varit i kontakt med rebellerna, redan innan han svors in på sitt kontor, i syfte att faktiskt ta deras sida. Nästan samma historia äger rum i Sri Lanka.

Taiwan är en annan paria som Israel kan utveckla viktiga relationer med. Israel har ett val mellan Taiwan och Kina, naturligtvis, men Kina är inte främmande för att göra affärer som är negativa för Israels vitala intressen och, om man måste välja, skulle Israel överväga om en permanent relation med Taiwan inte skulle vara att föredra.

Kortsiktigt strategiskt samarbete med Indien. Inom den närmaste framtiden, kan Israel och Indien att göra något av yttersta vikt tillsammans, nämligen det dubbla hotet från iranska och pakistanska kärnvapen. De förstnämnda hotar direkt Israel. De senare hotar direkt Indien, i synnerhet om Pakistan blir en misslyckad stat, vilket de nästan redan är. Om Israel och Indien hjälper varandra, kan det vara möjligt att undanröja båda de nukleära hoten. Att flyga från Indien placerar inte Israel närmare de iranska kärnanläggningarna men det skulle ha fördelen att inte behöva korsa luftrum under amerikansk kontroll. Det är inte klart för mig om det är nödvändigt alls att använda bemannade flygplan när Israel har både  ballistiska missiler och kryssningsmissiler som skulle kunna göra jobbet.

Det är inte heller nödvändigt att förstöra de nukleära anläggningarna själva. De kärntekniska anläggningarna kan inte fungera utan infrastruktur. De är värdelösa utan el och vatten och råvaror. Israel kan verkligen lamslå Irans infrastruktur, bomba Majlis och mullas och presidentpalatset och även jaga forskare som deltar i det nukleära projektet. Och samma sak gäller för Pakistan.

Naturligtvis skulle världen vara upprörd och skulle införa allvarliga sanktioner mot Israel och Indien. Både Israel och Indien kan stå emot sådana. Det skulle krävas betydande ekonomisk omorientering och omstrukturering, men det är hög tid att de äger rum ändå. Båda länderna skulle framträda starkare, mer oberoende och mer demokratiska efter att ha gjort det.

Israel kan förvänta sig att möta samordnat motstånd från världen för dessa åtgärder. Israel kan förväntas att fördömas, förtalas och avskytt. Israel kan även förvänta sig att det kan  införas sanktioner. Å andra sidan, underkastelse och inställsamhet och ”gester av goodwill”, ”förtroendeskapande åtgärder” territoriella eftergifter, ovillkorliga ensidiga tillbakadragande från södra Libanon och Gaza och återhållsamhet har inte fört till något annat än fördömande, förtal och avsky, deligitimering och krav på Israels förstörelse (det vill säga: folkmord) när de försvarar sig. Så länge Israel fortfarande existerar, kommer fler eftergifter att krävas av henne. Däremot var den israeliska och judiska prestigen och acceptansen aldrig högre än efter sexdagarskriget när nationerna fruktade och respekterade Israel.

Detsamma gäller i Indien. Någon som tror att territoriella krav på Indien skulle upphöra om Indien skulle avstå från Kashmir? ”Mughalistan” är redan ett mål med en plan för att avskilja hela norra Indien till en kontinuerlig muslimsk stat som omfattar allt från Pakistan till den östra gränsen av Indien och även en del av kusten av Myanmar. (Se länk).

Det behöver inte heller stan­na där. In­di­en, lik­som Is­ra­el, var un­der isla­miskt styre i århund­raden och är där­för i Dar al Is­lam, islam och mus­limer anser Indiens exis­tens illeg­itim och en skymf mot is­lam. Något som liknar fred kan bara upp­nås på sam­ma väg som Spa­nien och Por­tu­gal som har varit befriat från islam i fem år­hundra­den genom att vara så starka så länge att muslimerna tar det från dag­ord­ningen under över­skåd­lig fram­tid. I en tidsålder av global jihad, är det fortfarande på dagordningen, men det finns inget att vinna på att försöka blidka dom.

 

.

HD

.

....

Om The Golani Snowman

I am an international spy, selling my goods to the highest bidder.
Detta inlägg publicerades i Israel. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s