Varför utökat regeringsspioneri inte betyder bättre säkerhet mot terrorism

http://pjmedia.com/barryrubin/2013/06/10/why-expanded-government-spying-doesnt-mean-better-security-against-terrorism/?singlepage=true

10 juni 2013 – 08:30
Barry Rubin

Vad som är viktigast att förstå om avslöjandena av massiv avlyssning av meddelanden av den amerikanska regeringen är detta: med avseende på antiterrorism-aktiviteter är det en fars.

Det är ett felslut bakom den nuvarande underrättelsestrategin i USA, bakom denna samling av upp till tre miljarder telefonsamtal per dag, med e-post, och även om utgifterna via kreditkort, för att inte nämna att regeringen spionerar på massmedia. Det är detta:

Ju större mängd underrättelse, desto bättre är det för att förhindra terrorism.

I den verkliga, praktiska världen är detta osant, även om det kan tyckas bakvänt. Du behöver inte – för att uttrycka det på ett överdrivet sätt – en atombomb mot en loppa. I grund och botten är NSA, som en av mina läsare föreslog, den digitala motsvarigheten till att TSA söker alla 80-åriga Minnesota-mormödrar nakna stället för att profilera och fokusera på troliga terrorister.

Se också Obama monitors everything — except mosques

Är det inte absurt att USA – som inte kan göra färdigt ett enkelt gränsstaket för att hålla ute potentiella terrorister, inte kan stoppa en blivande terrorist i den amerikanska armén som ger en PowerPoint-presentation om varför han är på väg att skjuta människor (Major Nidal Hasan), inte kan följa upp varningar från ryska underrättelsetjänsten om tjetjenska terroristkontakter (Boston bombningarna), eller ett dussin liknande incidenter – måste nu samla alla telefonsamtal i landet?

Är det inte absurt att det enligt detta system, krävs det ett foto-butiksbiträde för att stoppa en attack mot Fort Dix genom att övervinna sin rädsla för att framstå ”rasistiskt” genom att rapportera en cell av terrorister?

Att det är upp till modiga passagerare att hoppa på en blivande ”kalsongbombare” från Nigeria, eftersom hans egen pappas varning om att han var en terrorist var otillräcklig?

Är det inte absurt att anhängare till terrorister och terroristorganisationer besöker Vita Huset, umgås med FBI, och råder den amerikanska regeringen om dess terrorismbekämpningspolitik, även när – såsom CAIR gör – de råder muslimer att inte samarbeta med polisen? Och att de beundrande citeras i media?

Under tiden har vi en dokumenterad, detaljerad uppenbarelse av detta beteende i Meria Journal av Patrick Poole - ”Blind terror: Den amerikanska regeringens katastrofala muslimska uppsökande insatser och påverkan på USA: s Mellanösternpolitik” – en rapport som rationellt skulle störta regeringen, inte uppmärksammas av några media?

Tänk dig den här scenen:

”Sir, har vi ett telefonsamtal om en potentiell terroristattack!”

”Inte nu, Smithers, jag ger en rundtur i vår anläggning till anhängare av Hamas och Muslimska brödraskapet.”

Vad sägs om den tid då det amerikanska konsulatet i Jerusalem hade en (tidigare fängslad) Hamasagent arbetande i deras motorpool med direkt tillgång till fordon och resvägar för alla besökande amerikanska dignitärer och högre tjänstemän?

I stället för denna typ av nonsens, är två nyckelelement i motterrorism följande:

Först, det är inte mängden material som räknas, utan behovet att lokalisera och korrekt förstå det viktigaste materialet. Detta kräver att dina säkerhetsstyrkor förstår den ideologiska, psykologiska och organisatoriska karaktären av hotet. För det andra är det nödvändigt att vara redo att agera på denna information, inte bara i strategiska utan i politiska termer.

Till exempel: Anta att USA:s ambassadör till Libyen varnar för att den amerikanska byggnaden kan bli attackerad. Inget svar.

Han berättar för andremannen att han är under attack. Inget svar.

Sedan tillåts inte den amerikanska militären att svara.

Sedan går Obama att sova utan att fatta något beslut om att göra något alls på grund av en kommunikationslucka mellan sekreterarna för Försvar och Stat, och presidenten går och lägger sig eftersom han har ett mycket viktigt möte med donatorer nästa dag.

Men oroa dig inte – eftersom tre miljarder telefonsamtal från amerikaner dagligen har kapats och förment analyserats.

Med andra ord har du ett massivt motterrorist-projekt som kostar $1 biljon men när det kommer till kritan, misslyckas det gång efter gång.

För att citera den tidigare utrikesministern, Hillary: ”Vad spelar det för roll?”

Om man ser på de stora intelligensmisslyckandena i det förflutna, blir dessa två punkter snabbt uppenbara. Ta till exempel den japanska överraskande attacken mot Pearl Harbor den 7 december 1941: US Naval Intelligence hade brutit japanska koder – de hade den information som behövdes för att inse att anfallet skulle ske. Ännu ett fokus på nyckeln till problemet inte uppnåddes. De viktiga var inte att meddelanden inte kunde läsas och tolkas, det strategiska tänkesättet hos ledarskapet var inte på plats.

Eller, i en annan situation: Nazitysklands planer att invadera Sovjetunionen 1941, och tid och plats för de allierades invasion av Normandie 1944 bedömdes inte korrekt, med förödande resultat. Naturligtvis var teknikerna mer primitiva då, men så var medlen för hemlighållande. Till exempel, den tjeckiska underrättelsetjänsten – kände en stor uppbyggnad av en tysk offensiv mot Sovjetunionen – med järnvägsarbetarna som informanter. Sovjetunionens ledare Josef Stalin förbigick varningarna. Sovjetiska analytiker som förutspådde en nazistisk invasion bestraffades.

Ingenting skulle ha förändrats om mer material hade samlats.

Så vad som behöver vara på plats, återigen, är ett fokus på material av högsta prioritet, på att analysera rätt vad som finns, på att ha ledare som accepterar det och agerar utifrån det. Om den amerikanska regeringen inte ens kan räkna ut vad det Muslimska brödraskapet är likt, eller farorna med att stödja islamister att ta över Syrien, eller det faktum att den turkiska regimen är en amerikansk fiende, eller om de inte ens kan lära officerare vem fienden är … vad spelar det då för roll med massor av miljarder telefonsamtal?

Om materialet är nästan obegränsat, försvagar det faktiskt ett fokus på de mest välbehövliga underrättelser om de mest sannolika terroristhoten. Föreställ dig att gå igenom miljarder telefonsamtal, snarare än att följa upp ett tips från ryska underrättelsetjänsten på en ung tjetjensk man i Boston, som är i kontakt med terrorister. Eller gå igenom kommunikationen mellan en jemenitisk al-Qaida-ledare och en US Army major som är tilldelad som psykiater till Fort Hood.

Det är därför som det gamla systemet för att få fullmakter och fokusera på enskilda e-postadresser eller webbplatser eller telefoner vettigt, åtminstone om det bara används på rätt sätt. Då kan de människor som kommunicerar med kända terrorister, spåras vidare. Det finns inga tekniska magiska trollformler: Om analytiker är inkompetenta, blockeras från att förstå sambandet mellan islam och terrorism, hindras av politisk korrekthet och rädsla för att det kan kosta dem deras karriär, och ledare är ovilliga att fatta riktiga beslut, vem bryr sig hur mycket data som samlas in?

I en tid när amerikanska ledare och den sociala atmosfären inte uppmuntrar medborgare från att rapportera potentiell terrorism (fotobutiksbiträde, flygskoleinstruktörer före den 11 september, modiga passagerare som hoppade på en kapare och sedan var tvungna att oroa sig för rättegångar eftersom de kränkt någons medborgerliga rättigheter, försöken att ta bort medborgarnas vapen med lagar som inte skulle stoppa terrorister), hur kan en gigantisk anläggning i Utah göra ett bättre jobb?

Beslutsfattare och underrättelseanalytiker har bara så många timmar på dagen. Det kan bara finnas så många möten, bara så många prioriteringar. Och policymakingspyramiden smalnar snabbt mot toppen. Det finns en punkt om avtagande avkastning för storleken på en underrättelsebyråkrati. Det dräller av lägre prioriterade uppgifter, för mycket papper genereras och möten hålls, systemet beckar igen när det har för mycket data.

Notera parallellen mellan denna bredare terrorism och den nuvarande filosofin hos flygplatsens säkerhetskontroll. I båda fallen anses alla lika misstänkta. Profilering minimeras. Istället för att fokusera på hundra som kan vara av särskilt intresse, har en hel del tid, uppmärksamhet och resurser har lagts på 10 miljoner andra.

De ökade kostnaderna för säkerheten har Obama sagt, uppgår till $ 1 biljon. Naturligtvis skulle folk säga att dessa pengar var väl spenderade. Ändå – i säkerhet, liksom i alla andra aspekter av regeringen – kan pengarna användas bra eller dåligt, och till och med antiproduktivt.

Al-Qaida säger öppet att man byter till en strategi för att uppmuntra enskilda attacker. Inom 24 timmar mördas en brittisk soldat på en gata i London efter det att han sökte och misslyckades med att få utbildning av terrorister i Somalia och en fransk soldat attackeras. I Toulouse, Frankrike, en terrorist dödar eller handikappar soldater och judiska skolbarn. Det finns massor av exempel.

Enorma summor pengar och resurser, spenderas i förberedelserna för en exakt repris av den 11 september. Men kom ihåg att antalet terrorister som fångas av TSA svävar runt noll. Skon, kalsonger, och Times Squares bombare uppfångades inte alls av säkerhetssystemet, måna sådana fall kan listas.

Utöver detta är USA-Mexiko-ränsen praktiskt taget öppen

Den ultimata problemet är att antalet terrorister är mycket lågt och för de som inte är galen ärras egenskaper ganska uppenbara- omkring 99% av dem är revolutionära och våldsamma islamister.

Obama har nu erkänt tre mycket viktiga saker.

Först, kriget mot terrorismen har inte vunnits.

För det andra, kriget mot al-Qaida har inte vunnits eftersom dess fortsatta kampanjer är obestridliga och de har till och med ökat i Syrien – delvis tack vare USA:s politik.

För det tredje är det största hotet mot det amerikanska hemlandet autonoma terrorister som har inspirerats av al-Qaida, men inte tekniskt är en del av organisationen. (Det gör att Obama kan hävda att ha vunnit kriget mot al-Qaida).

Vad han ännu inte har erkänt: det Muslimska Brödraskapet och andra terroristgrupper eller sponsorer som styr Egypten, Tunisien, Gaza, Libanon, Turkiet, Sudan, Syrien och Iran, medan terrorister springer fritt i den palestinska myndigheten, Irak, Pakistan, och Afghanistan,har definitivt inte bidragit till att skydda USA mot terrorism. Det faktum att hans politik främjar vissa av dessa problem gör saker ännu värre.

Medan de nya, dyra, expansiva och tidskrävande tekniska metoderna är relativt ineffektiva mot de aktuella prioriteringarna i antiamerikanska terroristgrupper.

Förresten har Obamas politik varit katastrofal mot radikala islamister. Jämfört med tiden Obama kom till makten, islamisterna som stödjer våld mot Amerika härskar nu i Egypten, Tunisien, Gaza, Libanon, och kanske snart Syrien. Brott har ökat i Somalia och Jemen, hålls på samma nivå i Irak, och fortfarande styr Syrien och Iran. I Turkiet har en islamistisk terror-stödjande regim omfamnats av Obama.

Detta representerar en massiv reträtt, även om den knappast har uppmärksammats.

Så problemet med det tilltagande regeringsspioneriet är trefaldigt.

- Det är emot det amerikanska systemet och minskar friheten.

- Det är ett missbruk av resurser. Pengar som spenderas och frihet offras utan någon verklig vinst.

- Eftersom regeringens beslutsfattande och policy om internationell terrorism är fruktansvärt, har hotet ökat.

Om du inte får valuta eller ökad säkerhet samtidigt som friheten reduceras och fienden blir allt starkare, är $1 biljon verkligen inte en bra affär.


Se också SNOWDEN DROPS BOMBSHELL ABOUT CHINA

”Vi hackar stamnät i Kina – som stora Internet-routrar”

Edward Snowden, NSA:s whistleblower exponerar massiva uppgifter om övervakning av amerikanska medborgare, hävdar nu att USA har utfört enorma hackaroperationer mot hundratals kinesiska mål sedan 2009.

 

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-tonar-ner-massovervakning_8269708.svd

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6379&artikel=5566120

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kritikerkoren-mot-obama-vaxer_8254308.svd

 

 

About these ads

En reaktion på ”Varför utökat regeringsspioneri inte betyder bättre säkerhet mot terrorism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s